att ÄNTLIGEN springa på moln

mors sunshines! 

kom precis innanför dörren efter första riktiga löprundan utan smärta i hälsenan, HELT OTROLIGT, som jag väntat på det här! må hända att det låter himla fånigt, men för mig är det rena himelriket, haha! 
drog av en sjua uppe i hästbo i påskas med förhoppning om att den skulle funka fint efter två veckors vila - men fan fick jag för det. Jag drog upp hälsenan igen och har fått haltat mig fram i vanliga skor efter det. 
Tänkte om, la löpningen helt åtsidan med en klump i magen och började knata istället i ett par låga walkingskor (vilka har funkat finfint!) för att inte tappa motivationen helt och hållet. 
För mig är löpningen så mycket mer än kondition, muskeluppbyggnad och förbränning - för mig är det oslagbart bästa defragmenteringen av hjärnkontoret, finns inget skönare. 

Så idag fick jag ett sånt där riktigt löpsug, fråga mig inte var det kommer ifrån - det bara smyger sig på. 
Och med sämsta uppladdningen,haha, mormors kåldolmar till lunch och en fet godispåse i bilen hem från v-vik knöt jag på mig pjucksen och gav mig ut.

Sprang på enbart endorfiner och lycka att hälsenan höll, inte ett uns känning.
a m a z i n g. 

höll ett fint tempo för att ha lagt löpningen på hyllan i 3 månader men valde att ligga lågt och ta en kort runda för att vara på säkra sidan att inte dra upp skadan igen. Kunde såklart inte stå emot att spänsta och trycka på rejält sista biten! :) 

lycklig tjej! 


här har ni dom, mina go'bitar - ett par mizuno wave inspire 7
och japp, jag har tagit mig ur asics träsket - jag skulle näst intill kunna döda för dom här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0