annie

jag tror att jag gått och kärat ner mig i hösten. 
innan har jag snarare härdat ut den här perioden, gått och otåligt väntat in första snön för att få plocka fram brädan och dra av säsongens första åk. 
men i år? icke! 
snarare njuter tusan.
tar det som en tid att mysa, fundera, reflektera och leva. 
inte vara två månader längre fram i tankarna, slutat att tänka att snart snart snart. 
snön kommer att falla, och det kommer att bli tid för att plocka fram brädan, fast om ett tag.

(självklart kliar det i fingrarna alla redan, svårt att neka)
tills dess ska jag avverka otaliga mängder stearinljus, klementiner och en himlans massa koppar té under varma filtar. Sparka i löven, låta kylan bita mig i kinderna och bli tvungen att plocka fram vantar och halsduk.