annie

Nästan så att regnet hängde i luften, gatorna är snötomma och gruset ligger kvar i högar längs trottoaren.

Analyserande av intervju, fnittrande om ev. nya frisörgrannen och livet i allmänhet.

Sånt som behövs när molnen hänger gråa och tunga första dagen i mars. 



På denna tisdagsplanering står en sväng till IKEA på tur, spana in mattan till tv-rummet ännu en gång men jag tror inte att den får följa med hem idag heller. Mest klappande, vända, vrida, kika i olika ljus och försöka mixa och matcha med kuddfodralen hemma. "Hmmm, tror du det här verkligen blir bra?" eller "Har vi verkligen kollat på alla inne på MIO, EM, Severins, Nordic, kan vi inte ha missat någon som kan passa lite bättre?"
För vi har ju all tid i världen just nu att kika och spana, fundera och kolla.
Så varför inte slå till när det känns sådär riktigt rätt!
Men nu har inte den där perfekta-lurviga-mjuka-mattan med rätt nyans hittats..än..

Och vi är fortfarande inte ens överens om vi ska ha en kantig eller en rund.

Man ska ta vara på varje dag, just nu är mitt mål att ta sig upp ur sängen på morgonen. 
Ett mål jag aldrig behövt lägga energi på att uppnå.

Jag är nog väldigt svår att prata med när jag mår dåligt, stänger helst in mig, pratar inte med någon utan maler alla känslorna själv. Vill klara mig själv, vill inte ha någon hjälp, vill inte att någon ska dras med, vill inte ta någon annans energi.
Slänger på det berömda låtsats-leendet.

För ingen tycker om människor som mår dåligt, det är ansträngande, då får man smyga med det tills det ibland inte riktigt går, utan det rinner över.
utav bara helvete.