annie

..jag är ju sån som person, tänker förjäkla mycket, analyserar personer, situationer och händelser gärna en gång för mycket. Men det är jag, suger åt mig pikar och hårda slängda ord som en disktrasa och speglar ifrån mig komplimanger - en rent ut sagt åthelvete dålig kombination förövrigt, men det är något jag jobbar på. 

Det här med självförverkligande, att känna att man är på väg. 
Något som jag inte klarar att leva utan.

Det är så otroligt många saker som jag vill göra i mitt liv, att jag snart borde sätta mig och skriva en lista en "things to do before my last day" 

Så många toppkoder jag vill samla på mig, Kebnekaise är avbockat och klart.

Norska bergen, Sydamerika, Franska, Tasmanien, listan är lång. 

Spendera ett tag i paradiset och leva med saltvattentrassligt hår, bränd hud och öva satan på att bli en surfgudinna.

Dra igång och skapa mitt egna friluftsmärke, en stenhård marknad men skisserna ligger halvklara i pärmar och lådor över skrivbordet.
någon sa att drömmen är grunden - sen är det bara att fortsätta bygga.

Det bara rycker i adrenalin-nerverna och livsryggan vill fyllas på till max.
För lite överlevnad med grillade skogsgrodor och mossätande. 
Växa genom hårda situationer, jag älskar det. 
Få känna att man lever. 
Inte få allt dukat på ett fat.

Livet är fint. 
Och jag kan får göra allt med min andra hälfts hand i min. 
DET mina vänner, är nog det underbaraste av allt.