att ta en paus
Anlände till svärisarna i Hästbo vid halv två hugget inatt, sådär lagom möra efter fem timmars bilresa med en migrän på köpet. Gissar att det är jobbstressen som började avta, kroppens sätt att försöka gå ner på sparlåga, infinna sågon sorts semesterpuls.
Här har dagen spenderats med en sväng till Högbo bruk, lite Lunnavads-stuk men ett par snäpp underbarare, fingra på nyblåsta glasfigurer, fikat kladdkaka, och tittat på porlande vatten från kvarnen..
Toppdag som avslutades med grillat på verandan med solen i ögonen. Ett par glas rött, prat, och några vändor kortspel.
Men det jag älskar allra, allra mest är nog tystnaden..
Lite som plåster på själen just nu, någon ko som råmar och solen ligger orange utmed fälten.
Jag är pannkaka inombords, vet varken ut eller in, vad skulle JAG må bäst av?
Skulle jag ge mig fan på att ta mig igenom den här sommaren på ikea, så skulle jag ju göra det också.
Men är det värt den här sommarens slit?
Att ge så mycket av sig själv, men inte få något tillbaka?
Alla människor är olika, jag ger alldeles för mycket, men får inget att fylla på tillbaks.
Vilket slutar med t o m g å n g. Bränsle är ett måste för att det ska gå runt.
Jag har ju redan fått smaka på desserten, och det var tungt att gå hela vägen tillbaka till köttbullarna.
Jag är duktig på att hantera stressen på jobbet, men sämre på att lägga den åt sidan när jag kommer innanför dörren hemma.
TÄNK att jag faktiskt KAN få göra det jag brinner för redan i sommar, visserligen inte många timmar i veckan..MEN jag kan om jag vill..
Jag ska nog ringa och prata lite med Johan imorgon, bara för att jag blir glad och mår bra av det.
Höra hur dom har det i butiken, kanske hur dom har tänkt med timmar och semestrar i sommar.
Men framför allt, bara få prata lite.
Sen är det jag själv som måste komma fram till ett beslut, och kanske kommer jag på det nu när jag börjar att varva ner.
Nu sunshines ska jag ta vara på min längsta semester den här sommaren, mina FYRA fina dagar i rad.
Sen är det 6 dagar i veckan fram till tredje september.
En dag i taget.
Jag hittar nog rätt snart.
Här har dagen spenderats med en sväng till Högbo bruk, lite Lunnavads-stuk men ett par snäpp underbarare, fingra på nyblåsta glasfigurer, fikat kladdkaka, och tittat på porlande vatten från kvarnen..
Toppdag som avslutades med grillat på verandan med solen i ögonen. Ett par glas rött, prat, och några vändor kortspel.
Men det jag älskar allra, allra mest är nog tystnaden..
Lite som plåster på själen just nu, någon ko som råmar och solen ligger orange utmed fälten.
Jag är pannkaka inombords, vet varken ut eller in, vad skulle JAG må bäst av?
Skulle jag ge mig fan på att ta mig igenom den här sommaren på ikea, så skulle jag ju göra det också.
Men är det värt den här sommarens slit?
Att ge så mycket av sig själv, men inte få något tillbaka?
Alla människor är olika, jag ger alldeles för mycket, men får inget att fylla på tillbaks.
Vilket slutar med t o m g å n g. Bränsle är ett måste för att det ska gå runt.
Jag har ju redan fått smaka på desserten, och det var tungt att gå hela vägen tillbaka till köttbullarna.
Jag är duktig på att hantera stressen på jobbet, men sämre på att lägga den åt sidan när jag kommer innanför dörren hemma.
TÄNK att jag faktiskt KAN få göra det jag brinner för redan i sommar, visserligen inte många timmar i veckan..MEN jag kan om jag vill..
Jag ska nog ringa och prata lite med Johan imorgon, bara för att jag blir glad och mår bra av det.
Höra hur dom har det i butiken, kanske hur dom har tänkt med timmar och semestrar i sommar.
Men framför allt, bara få prata lite.
Sen är det jag själv som måste komma fram till ett beslut, och kanske kommer jag på det nu när jag börjar att varva ner.
Nu sunshines ska jag ta vara på min längsta semester den här sommaren, mina FYRA fina dagar i rad.
Sen är det 6 dagar i veckan fram till tredje september.
En dag i taget.
Jag hittar nog rätt snart.
Kommentarer
Trackback
