att öppna ögonen

Inser att jag just nu går emot alla mina egna normer och värderingar. 
Jag som alltid haft mottot "don't dream your life, live your dream"
Vad tusan håller jag på med, situationen som jag sitter i just nu kommer jag inte alls vara stolt över när jag blickar tillbaka om 35år. Då kommer jag le åt mig själv och tänka som så varför kämpade jag på när drömmen fanns inom räckhåll? Vad vann jag på det?

Att jag ska vara så åthelvete jävla envis.
Åh. 
Inte konstigt att dom senaste tre dagarna har varit ett helvete, duktiga annie säger JA, gå-mot-strömmen-annie säger NEJ. 
Nu har jag haft nog med panikångest, nu vaknar vi upp.
Sätter stopp. 

Jag ger inte upp, det är inget nederlag, jag kryper inte alls tillbaka med svansen mellan benen. 
Jag är på väg att förverkliga min dröm, ett steg på vägen. 
Mognad. Reflektion. Perspektiv. 

Nu får det fasen vara nog. 
Jag har ta mig tusan alla förutsättningar för att göra vad jag vill. 
Självförverkligande.

Nu lyfter vi telefonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0