mossa och lite tårar

Att ha en tung torsdag, när allt man försökt förtränga för stunden hinner ikapp.
Då finns det en famn som är den oslagbart bästa att få krypa upp och snörvla lite i.
Få känna sig som lilltjejen och tömma alla tårar för stunden.
Bli struken över håret, någon som torkar bort tårarna och viskar det löser sig.

Det är han som jag vill vara med tills det börjar att växa mossa i öronen och man börjar tillverka små hattar på pensionärsföreningen.
Jag bara vet det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0