annie

Äppelkaka med hemgjord vaniljsås.

Sol i ansiktet och långskridskoåkare på vättern.

Skratt & thaimat.

Kaffe & kexchoklad.

En söndag med en mamma & pappa. 
Och en välbehövd sån, även om jag var hemma förra helgen och det knappt gått en vecka sen dess så dök det upp en liten klump i magen när lägenhetsdörren gick igen efter alla hejdå-kramar-jag-kommer-till-helgen.

Det är mycket nu, mycket som snurrar omkring i huvudet, många jobbiga känslor att ta tag i, känslor man inte är van att ha. obehövdhet. värdelös. arbetslös.

Och det är jobbigt att tas med allt när det känns som om någon sakta men säkert drar ner mig i ett mörkt hål, d e p r e s s i o n.
det är ett långt kliv mellan depp-annie och annie aka little miss sunshine.

Nu tvekar jag på allt, förut slängde jag mig med huvudet före i nya situationer och lärde mig att ta törnar, nu vill jag inte ens fingra på saker jag inte vet hur det kommer att sluta. 

Men det blir blir bra, snart.

Att veta hur mycket man kan prestera, men att inte behövas.

Det är det som är tyngst.