annie

hörrni, bara ett par dagar till doppareda'n och faktiskt (med stort !-tecken efter) så har vi ett tunt florsockers-täcke av snö på taken- den ni! Sen att det vankas cirkus 6+ på dan-före-dan, jaja man får insupa den minsta uns av julkänsla som finns, behålla den på något fint ställe och plocka fram den på självaste julaftonen! Det bestämmer vi - eller hur?

hur det står till annars? 
jomen jodå, det rullar allt på. 
tror knappt att jag nämnt ett ord om arbetslösheten, kanske för att det tynger ner en hel del, och även om det förvisso är en del av mig för stunden så har jag valt att inte skriva om den på bloggen. 
Men tusan alltså. Vissa dagar blir jag tokig på det. hua. 
Och jag vet att två månader "är inte så fasligt lång tid" åh nä. Men jo minsann, det är förjävlans lång tid. 
Definitivt om man har svårt att sitta still i vanliga fall och ens sambo har tusen järn i elden och är en super entreprenör. Hur det känns? Kräkfärdigt. 
Medans han knappt har tid att kasta i sig en macka går jag här och försöker sysselsätta mig med något vettigt bland allt jobbsökande. 
Och visst att det verkar som om flera dörrar öppnats på glänt så är jag nog lite "ropa inte hej" amen ni vet. Man vet aldrig, även om positivitets-annie är glad och uppåt i vanliga fall så vill jag inte ta något förgivet och riskera att bli besviken. 
Och jag är vrålsäker på att jag inte är helt ensam om att känna såhär.

Men hörrni, vi håller hakan högt ändå - right? 
För va tusan, det är ju bra långt till pension, och tills dess, ja då hinner det minsann att lösa sig!