annie

Den är så fin att det rinner floder på kinderna.

Jag är lite sån just nu, lite vilsen, lite ensam i mig själv. Hur sanslöst knäppt det än låter.

Det känns som om jag mest står och trampar, trampar runt på fel ställe.

Att det inte riktigt finns någon större mening i det jag gör.

Varför ska det vara så svårt.

Är det här rätt, ska jag fortsätta på det här.

Om sandra skulle ha suttit här bredvid mig just nu hade hon sagt, som hon alltid gör när jag är såhär vilsen, "tänk inte så mycket annie, du tänker alldeles för mycket, känn efter istället".

Det är jobbigt att vara tjugo år och vilja så mycket, men inte veta vad man vill.

Pelle, jag älskar dig för att du låter mig få famla omkring.
Få trampa lite snett, bli knuffad upp på vägen igen.

För att du älskar mig som jag är.